-
1 ήπατι
-
2 ἥπατι
-
3 ταράσσω
ταράσσω, att. - ττω, fut. med. ταράξομαι in der Bdtg des fut. pass., Thuc. 7, 36, wie Xen. Cyr. 6, 1, 43, perf. τέτρηχα (s. unten u. vgl. ϑράσσω), rühren, auf-, durcheinanderrühren, verwirren; Hom. vom Poseidon, σύναγεν νεφέλας, ἐτάραξε δὲ πόντον, Od. 5, 291, wie ταράξω πέλαγος Αἰγαίας ὰλός Eur. Troad. 88; ταραχϑεὶς πόντος, 687, das von Stürmen aufgewühlte Meer; σὺν δ' ἴππους ἐτάραξε, Il. 8, 86, er machte die Pferde wild, scheu; οὐ χϑόνα ταράσσοντες, das Land nicht umwendend, pflügend, Pind. Ol. 2, 63; φωνὰν ταρασσέμεν, P. 11, 42, verwirren; κυκάτω πάντα καὶ ταρασσέτω, Aesch. Prom. 996; übertr., bestürzt machen, μάταιος ἐκ νυκτῶν φόβος κινεῖ, ταράσσει, Ch. 287; δεινὰ ταράσσει σοφὸς οἰωνοϑέτας, Soph. O. R. 483; pass. bestürzt werden, sein, ταράσσομαι φρένας, Ant. 1082; ὥς μοι ὑφ' ήπατι δεῖμα χλοερὸν ταράσσει, Eur. Suppl. 599; τίς σὴν ταράσσει καρδίαν; Bacch. 1320; ὅταν ταράξῃ Κύπρις ἡβῶσαν φρένα, Hipp. 969, u. öfter so von den Leidenschaften; γῆν καὶ ϑάλατταν εἰκῆ, Ar. Equ. 429; καὶ κυκᾶν, Ach. 658 Equ. 251; dah. wie κυκᾶν, mischen, φάρμακον, Luc. Lex. 4; vgl. Nic. Th. 665. 936; κύλικα φαρμάκου, Plut. an vit. ad inf. suff. 3; αἵματος τεταραγμένου μέλιτι, Erasistr. bei Ath. VII, 324 a; so auch λαγὸν ταράξας πῖϑι τὸν ϑαλάσσιον, Amips. bei Schol. Ar. Vesp. 480 u. Ath. X, 446 d. In Prosa: πολλά με ταράττει, Plat. Phaed. 103 c; Theaet. 206 a u. öfter; bes. Krieg, Aufruhr erregen, σὺ καὶ τόδε νεῖκος ἀνδρῶν σύναιμον ἔχεις ταράξας, Soph. Ant. 789; τὴν πόλιν, Ar. Equ. 864; πόλεμον, Plat. Rep. VIII, 567 a; vgl. Dem. 18, 151; ὅτι οὐδὲν δέοι ταράσσεσϑαι, ἀλλὰ νόμοις τοῖς ἀρχαίοις χρῆσϑαι, Xen. Hell. 2, 4, 42; στάσεις καὶ πολέμους, Plut. Cat. min. 22; auch ἐγκλήματα καὶ δίκας τινί, Them. 5; ein Heer in Verwirrung, Unordnung bringen, Her. 9, 50. 51; auch von Sachen, sie verwirren, τοὺς ταρσοὺς τῶν κωπέων, 8, 12; ὁρῶν τοὺς Συρακοσίους ταρασσομένους καὶ οὐ ῥᾳδίως ξυντασσομένους, Thuc. 7, 3; πάντα ταῦτα καϑορῶν ἄνω κάτω ταραττόμενα δεινῶς, Plat. Prot. 361 c; τεταραγμένος τὴν γνώμην, Luc. Scyth. 3. – Bei den Aerzten ταράττειν τὴν κοιλίαν, den Unterleib in Unordnung bringen, d. i. Durchfall verursachen. – Das ep. perf. τέτρηχα hat die intrans. Bdtg in Verwirrung, unruhige Bewegung gerathen, τετρήχει δ' ἀγορή, die Volksversammlung gerieth in unruhige Bewegung, Il. 2, 95; ἀγορὴ τετρηχυῖα, 7, 346; so auch sp. D., wie τετρηχυῖα ϑάλασσα Leon. Tar. 96 (VII, 283). Erst spätere Dichter haben hiernach ein praes. τρήχω gemacht, das aber für jene homerische Form anzunehmen nicht nöthig ist; aus der att. Form ϑρᾱσσω, für ταράσσω, wird regelnmäßig τέτρᾶχα, ion. τέτρηχα, abgeleitet, s. Buttm. Lexil. I p. 210. Damit hängt τρηχύς zusammen.
-
4 ἧπαρ
ἧπαρ, ατος, τό, die Leber; ἧπαρ ἔδειρον δέρτρον ἔσω δύνοντες Od. 11, 577; φασγάνῳ οὖτα καϑ' ἡπαρ Il. 20, 469; πρὸς στῆϑος, ὅϑι φρένες ἦπαρ ἔχουσιν Od. 9, 301; ἧπαρ ὑπὸ πραπίδων Il. 11, 578; öfter Tragg. u. in Prosa; ἔφερον ὑφ' ἥπατος, von der schwangeren Frau, Eur. Suppl. 919; vgl. Bion. 4, 85. – Oft als Sitz der Empfindungen und Leidenschaften, bes. des Zorns u. der Liebe, Tim. Locr. 100 a τῶ ἀλόγω μέρεος τὸ ἐπιϑυματικὸν περὶ τὸ ἧπαρ, wo wir Nieren oder Herz sagen; so Aesch. ἄλγησον ἧπαρ ἐνδίκοις ὀνείδεσιν, Eum. 130; δῆγμα δὲ λύπης οὐδὲν ἐφ' ἧπαρ προςικνεῖται Ag. 766; Ch. 270; χωρεῖ πρὸς ἧπαρ γενναία δύη Soph. Ai. 918; ὥς μ οι ὑφ' ἥπατι δεῖμα χλοερὸν ταράσσει Eur. Suppl. 599; von der Liebe, ἧπαρ ἄμυσσεν Theocr. 13, 71, vgl. 11, 16. – Nach Plin. H. N. 32, 11, 53 auch = ἥπατος.
-
5 ήπατ'
ἥπατε, ἥπατοςmasc voc sgἥπατα, ἧπαρliver: neut nom /voc /acc plἥπατι, ἧπαρliver: neut dat sgἥπατε, ἧπαρliver: neut nom /voc /acc dual -
6 ἥπατ'
ἥπατε, ἥπατοςmasc voc sgἥπατα, ἧπαρliver: neut nom /voc /acc plἥπατι, ἧπαρliver: neut dat sgἥπατε, ἧπαρliver: neut nom /voc /acc dual -
7 ηπατίτιδας
-
8 ἡπατίτιδας
-
9 ηπατίτιδες
-
10 ἡπατίτιδες
-
11 ηπατίτιδος
-
12 ἡπατίτιδος
-
13 ηπατίτισιν
-
14 ἡπατίτισιν
-
15 σπλάγχνον
A ), inward parts, esp. the heart, lungs, liver, kidneys, which in sacrifices were reserved to be eaten by the sacrificers at the beginning of their feast (distd. from ἔντερα, κοιλίη, A.Ag. 1221, Hdt.2.40, cf. Arist. PA 667b3); σπλάγχνα πάσαντο ll.1.464, Od.3.9; δῶκε δ' ἄρα σπλάγχνων μοίρας ib.40; , cf. Ar. Pax 1105 (hex.): hence, sacrificial feast, Id.Eq. 410, V. 654, SIG1002.4 (Milet., v/iv B.C.), 1044.39 (Halic., iv/iii B.C.), Test.Epict.6.17, etc.; also as used in divination,σπλάγχνων τε λειότητα A.Pr. 493
, cf. E. Supp. 212, El. 828, 838, Aeschin.3.160.2 any part of the inwards, ὑπὸ σπλάγχνων ἐλθεῖν to come from the womb, of a babe, Pi.O.6.43, cf. N. 1.35;τῶν σῶν.. ἐκ σπλάγχνων ἕνα S.Ant. 1066
;μητρὸς ἐν σπλάγχνοις IG14.1977
: so in sg.,τὸ κοινὸν σ. οὗ πεφύκαμεν A.Th. 1036
; of the lungs, μόχθοις ἀνδροκμῆσι φυσιᾷ ς. Id.Eu. 249; τοῦ γείτονος αὐτῷ (sc. τῷ ἥπατι) σπλάγχνου, of the spleen, Pl.Ti. 72c.3 οἱ παῖδες ( children)σπλάγχνα λέγονται Artem.1.44
, cf.5.57.II metaph. (like heart), the seat of the feelings, affections, esp. of anger,σ. θερμῆναι κότῳ Ar.Ra. 844
; τὰ σ. ἀγανακτεῖ ib. 1006;μομφὰς ὑπὸ σπλάγχνοις ἔχειν E. Alc. 1009
: generally, of anxiety, A.Ag. 995 (lyr.);σπλάγχνα δέ μου κελαινοῦται Id.Ch. 413
(lyr.); of love,ἐκύμηνε τὰ σ. ἔρωτι καρδίην ἀνοιστρηθείς Herod.1.56
;παιδὸς ὑπὸ σπλάγχνοισιν ἔχει πόθον Theoc. 7.99
, cf. D.H.11.35, AP5.55 (Diosc.), etc.; of pity, LXX Pr.12.10, Ep.Phil.1.8, 2.1, etc.; ὑπὲρ σπλάχνου 'for pity's sake', BGU1139.17 (i B.C.); so S.Aj. 995, E.Or. 1201, Hipp. 118; ἀνδρὸς σ. ἐκμαθεῖν to learn a man's ' heart', Id.Med. 220;ἀνδρὸς πονηροῦ σ. οὐ μαλάσσεται Men.Mon.31
; σ. σιδηροῦν, of Epaminondas, Epicur.Fr. 560.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > σπλάγχνον
-
16 στῆθος
A breast, of both sexes, being the front part of the θώραξ, divided into two μαστοί (Arist.HA 493a12, PA 688a13, al.), Hom. and later (cf. στέρνον), esp. in Prose, rare (and usu. metaph.) in post-Homeric verse; found once in Pi., twice in B., twice in A., never in S. or E. (v. infr. 1, 11);βάλε σ. παρὰ μαζόν Il.4.480
;ἔβαλε σ. μεταμάζιον 5.19
; , cf. Pl.Ti. 69e, 79c (pl.), Prt. 352a (pl.): in pl., διὰ στήθεσφιν ([dialect] Ep. gen.)ἔλασσε Il.5.41
; στήθεά τ' ἠδ' ἁπαλὴν δειρήν (of Briseis) 19.285; of animals, 11.282, 16.163, al., cf. X.Cyn.4.1, Arist.HA 496a9, 15, al., PCair.Zen. 532.7,18 (iii B.C.), BGU469.7 (ii A.D.);σ. φάσσης ἑψημένης Sor.2.41
, cf. 1.51: as the seat of the voice and breath, Il.3.221, 9.610, B.5.15, A.Th. 563 (lyr.), 865 (anap.); more freq. as the seat of the heart, Il.1.189, Od.1.341, Sapph.2.6, etc.; chest, Hp.Prorrh. 1.70, Ar.Nu. 1012, 1017 (both anap.), Th.2.49 (pl.), Diocl.Fr.142, IG42(1).121.100 (pl., Epid., iv B.C.), freq. in Arist. (v. supr.), PEnteux. 79.7 (iii B.C.), PTeb.316.19 (i A.D.), Sor.1.70b, al.; τὰ σ. breasts of a woman, Hp.Mul.2.133.II metaph., the breast as the seat of feeling and thought, as we use heart, freq. in Hom., but always in pl.,θυμὸν ἐνὶ στήθεσσιν ὄρινε Il.2.142
, al.;θάρσος ἐνὶ σ. ἐνῆκεν 17.570
; ἔχει κότον.. ἐν σ. ἑοῖσι 1.83;ἐν γάρ τοι σ. μένος πατρώϊον ἧκα 5.125
;νόον καὶ θυμὸν ἐνὶ σ. ἔχοντες 4.309
;μῆτιν ἐνὶ σ. κέκευθε Od. 3.18
, cf. Pi.Fr. 218, B.10.54: in Prose,εἰπεῖν ἃ ἔφησθα ἐν τῷ σ. ἔχειν Pl.Phdr. 236c
; πλῆρες τὸ σ. ἔχειν ib. 235c.III = στέρνον 111, breastbone, Hp.Art.14.2 ball of the foot, ib.55,58, cf. Epid.4.1, Ruf.Onom. 125;τὸ σαρκῶδες [τοῦ ποδὸς] κάτωθεν στῆθος Arist.HA 494a13
; ball of the hand (below the thumb), Ruf.Onom.86; (below the fingers), Gal.14.704; palm, dub. in Hp.Oss.9: cf. προστηθίς.IV breastshaped hill or bank, Plb.4.41.3, PMasp. 169b47 (vi A.D.), cf. Hsch. ( στῆθος has pan-Hellenic η, Sapph., Pi. ll.cc., IG42(1) l.c., Call. Lav.Pall.88, Theoc.2.79, 15.108, 135.) -
17 ἧπαρ
A liver, Od.9.301, Gal.2.575, etc.; of various animals, as a favourite dish,κάπρου Ar.Fr.318.5
;καπρίσκου Crobyl.7
; [ ἐρίφον] Euphro 1.23;εἰ μὴ σὺ χηνὸς ἧπαρ ἔχεις Eub.101
, cf. Ath.3.106fsq., Poll.6.49;φασγάνῳ οὖτα καθ' ἧπαρ Il.20.469
; παῖσαι ὑφ' ἧπαρ or πρὸς ἧπαρ, S.Ant. 1315, E.Or. 1063;ὑφ' ἧπαρ πεπληγμένη S.Tr. 931
; ὑφ' ἥπατος φέρειν, of pregnant women, E.Supp. 919 (lyr.): as the seat of the passions, anger, fear, etc., A.Ag. 432 (lyr.), 792 (anap.), Eu. 135, E.Supp. 599 (lyr.);χολὴν οὐκ ἔχεις ἐφ' ἥπατι Archil.131
;χωρεῖ πρὸς ἧπαρ.. δύη S.Aj. 938
; τήκειν ἧ. Call.Aet.Oxy. 2079.8, cf. Fr. 222; of love,χαλεπὸς γὰρ ἔσω θεὸς ἧπαρ ἄμυσσεν Theoc. 13.71
;τὸ μὲν θυμοειδὲς περὶ τὰν καρδίαν, τὸ δ' ἐπιθυματικὸν περὶ τὸ ἧπαρ Ti.Locr.100a
, cf. Plu.2.45of.
См. также в других словарях:
ἥπατι — ἧπαρ liver neut dat sg … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
ἡπατίτιδας — ἡπατί̱τιδας , ἡπατῖτις of fem acc pl … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
ἡπατίτιδες — ἡπατί̱τιδες , ἡπατῖτις of fem nom/voc pl … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
ἡπατίτιδος — ἡπατί̱τιδος , ἡπατῖτις of fem gen sg … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
ἡπατίτισιν — ἡπατί̱τισιν , ἡπατῖτις of fem dat pl … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)
EXTISPICES — ab extis inspiciendis dicti sunt olim Auspices, qui e victimatum in aris occisarum visceribus, ex artis suae quae Extispicina dicta est, disciplina consideratis, sutura praedicebant; de qua Cic. Extis, inquit, omnes fere utimur. Haec viguit… … Hofmann J. Lexicon universale
PROMETHEUS — Iapeti et Clymenes fil. teste Poeta. Κούρην δ᾿ Ι᾿άπετος καλλίσφυρον Ω᾿κεανίνην Η᾿γάγετο Κλυμένην, καὶ ὁμὸν λέχος εἰσανέβαινεν, Η῾δὲ οἰ Α῎τλαντα κρατερόφρονα γείνατο παῖδα. Τίκτε δ᾿ ὑπερκύδαντα Μενοὶτιον, ἠδὲ Προμηθέα Ποικίλον, αἰολομῆτιν. Filium… … Hofmann J. Lexicon universale
εξαιμάτωσις — ἐξαιμάτωσις, η (Α) [εξαιματώ] (για τροφή) η μετατροπή σε αίμα («ἐν ἥπατι κατά τήν έξαιμάτωσιν», Γαλ.) … Dictionary of Greek
συνεπικοινωνώ — έω, Μ [ἐπικοινωνῶ] μετέχω σε κάτι μαζί με κάτι άλλο («κἄν συνεπικοινωνῶσι τῷ ἥπατι τοῡ πάθους oἱ νεφροί», Ακτουάρ.) … Dictionary of Greek
ἥπατ' — ἥπατε , ἥπατος masc voc sg ἥπατα , ἧπαρ liver neut nom/voc/acc pl ἥπατι , ἧπαρ liver neut dat sg ἥπατε , ἧπαρ liver neut nom/voc/acc dual … Greek morphological index (Ελληνική μορφολογικούς δείκτες)